Jag är supetrött men kan inte sommna om. Ska börja läsa Sofi Fahrmans bok Elsas mode!

Amalia har just kommit hem. Jag har myskläderna på och ser ut som ett litet troll. Nu är det filmtajm!

NU slutar vi äta skitmat. Jag har levt på fettma luncher i några veckor nu. Dvs, det enda jag hunnit äta. Ingen frukost, ingen middag, inget fika. Bara lunch drypande i fett. Its over now. Jag ( OCH AMALIA ! ) ska vara så jävla tajta då alla andra är julfeta i Januari. Ingen läsk. Bara vatten och grönt te. Sallad och hälsosam mat. Ingen pizza/hamburgare förrän till påsk!

Jag blir hysteriskt arg och förtvivlad ibland, ilskan tar över och ögonen nära på trillar ut av aggression. Efteråt får jag panik, känner att jag är en psykobrud och får dåligt samvete gentemot de som blivit utsatt för mitt vredesutbrott. Dock så träffade jag förra året en tjej som överträffar mig tusen gånger om. Denna tjej är fruktansvärt aggresiv, paranoid och allmänt psykiskt ostabil. Gämför jag mig med henne så kan jag dra en lättnads suck och känna mig lugn som en uggla. Jag är dock lycklig över att denna tjej existerar, för var gång jag hör något om henne så får jag mig detta återkommande sköna lugn inombords samt ett gott skratt!

Jag träffade denna tjej på en misslyckad "fest" hemma hos mig förra hösten, hon kom dit med sin pojkvän som då varit min goda vän sedan många år tillbaka. Istället för att vara trevlig var hon misstänksam, satte sig i ett hörn för att sura, skrek ut ilskna order till sin pojkvän samtidigt som hon med bitterhet smuttade på cidern. Hon gav mig några kommentarer med avsmak, och onda ögat då någon annan tjej hälsade eller talade till hennes pojkvän. Då vi allihopa senare befann oss i en bil påväg för att lämna av några samt köpa ciggaretter så börjar hon öppet korsförhöra hennes pojkvän om hur och varför han kände mig. Efteråt så drog de hem medan hans polare hängde med mig och co.

Vi snackade om hennes uppenbara dåliga uppförande och restrerande delen av natten så plingade det PÅ HANS KOMPIS mobil med emo sms från henne. "Jag veet att det är något konstigt med honom, jag känner det alltså, jag började blöda näsblod nu när jag kom hem, jag kan inte gråta, jag blöder näsblod istället. Mitt hjärta är krossat, men tack för att du är min vän, jag behöver dig nu ".

Min stackars vän var helt söndermanipulerad och för mig är det ett mysterium att han vill ha henne. Så när de gjorde slut så jublade jag och tyckte det lät väldigt vettigt, blev glad för honoms skull och matchmakade honom med min betydligt snyggare, trevligare och mer sansade vännina. De "träffades" i någon vecka bara men det blev inga känslor och de slutade ses. Plötsligt så går han av oförklarlig anledning tillbaka till sitt psyko ex och flyttar ihop med henne. Några månader senare så träffar hans flickvän min väninnas lillebror ute och går fram till honom och häver ut sig något i stil med -" aaah jag är inte glad på din syster minsann..." .

HUR FAN KAN HON VARA ARG PÅ TJEJEN HENNES KILLE LÅG MED DÅ DE INTE VAR TILLSAMANS? Om hon nu har sådan vederbörlig ilska inombords, låt honom få för det och red ut det med honom. Förslagsvis innan de flyttade ihop tillsamans. Att älta det i typ ett halvår är väl lite väl länge?! Det roliga är att hon varit på honoms kompisar och legat med dem. Men det är inget konstigt?

Hade jag inte vetat att hon är så utomordentligt pryd och blodsallvarlig så hade jag dragit slutsatsen att de levde i någon form av extrem BDSM relation.

Det ännu sjukare är att min vännina som umgicks med hennes pojkvän under deras "uppehåll" var ute ikväll och blir attackerad av en psykopatisk tjej som klöser henne över hela kroppen. Alltså KLÖSER! Sedan visar det sig vara min fd killkompis lillasyster som attackerat henne.

Om nu den här tjejen gjort något annat än att umgåtts med den här killen i någon vecka så kanske det hade funnits något som antytt på att hon gjort fel. Ingen av de två gjorde något konstigt. Men i flera månader efter så exploderar lillasystern och flickvännen på den här tjejen? Varför i helvetet då?! Det är ju inga tvivel på att de båda är ett par rejäla psykobrudar men jag förstår ändå inte motivet till att vara så argsint mot tjejen? Och vad lillasystern har med detta att göra? Jag drar slutsatsen att det förekommer incest med anslag av S/M och jag hoppas för guds skull att han njuter av det! Annars har han hamnat i en jävligt knivig situation.

Slutsatsen är att jag är inte så psykobryt bara för att jag blir arg. Det känns bra. Man får bli upprörd. Men inte långsynt, bitter eller galen.

Jag har pluggat/jobbat samt varit bakis, trött slö och arg senaste ett och halvt dygnen. Nu är jag helt slut på. Flyttpackar och städar ilsket for the moment. Jag är arg för att jag just måstat betala en telia INTERNET räkning på 1779:- för att vara exakt, för att mina skor är vidrigt fula och kalla, för min hy vägrar få färg och jag ser ut som ett lik, för att jag inte har ett hem, för jag råkat glömma min kamera hos Filippa, för att jag är så ful på bilderna sen i onsdags att jag överväger självmord och för att jag ligger med en chipspåse istället för sällskap som jag skulle haft!



Från den ljusa sidan så blir det dock väldigt rent av att storstäda flygförbannad! När jag städat klart så ska jag se en av mina favoritfilmer, Amelie från Montmartre!  Audrey Tautou är en av de vackraste kvinnorna jag vet.

Gud vad jag känner mig ambitiös, satt uppe till tre inatt och pluggade, vaknade 7 och gick till skolan, därefter lunchade jag med Bellaballooo och drog sedan iväg och jobbade. Jag har just kommit hem, ska sätta mig yttligare en exminations uppgift.  

Fan vad maten ser vidrig ut på bild. Som spya!