#62


Folk ringer, smsar, mailar och frågar vad fan som hänt. Alla tror att jag blivit misshandlad. Jag känner inte igen mig själv i spegeln, jag har ett sårigt blåöga och runtomkring är det sjukt uppsvullet. Hela ansiktet svider och är sårigt. Till och med nästippen! Högeröga har sjunkit in i huvedet syns det som. För att låta klyshig - bilderna ger ej såren rättvisa. De ser betydligt värre ut IRL. Vänsterfoten krampar. Det är okej nu. Det är ingen fara. Men jag frågar mig själv också - Vad fan hände igår?

Jag käkade inget under dagen förutom marängswiss och vin med Boa till middag, jag blev på tok för full och var helt redlös. Sådär som är okej om man är fjorton år och är full för första gången. Nu är jag dock inte fjorton, så det känns inte alls okej. Jag vet att jag halkade nedför en trappa och vred om foten. En vakt fick bära upp mig på ovan våningen där det var en tom resturang. Han isade min fotled och konstaterade att den var bruten. Sen spydde jag, äckligt mycket. Han höll mitt hår. Sen så skulle jag ta frisk luft och jag minns att det var kallt och vakten återgick till sitt jobb.
Några timmar senare så skakar ett killgäng liv i mig och ser helt förskräkta ut. De frågar vem fan som gjort så med mig. Jag var blodig i hela ansiktet, dem ger mig papper och ringer i panik till Issa som inte svarar, de skickar sms så hon kommer efter ett tag. När hon kommer så börjar jag störtböla och skrika att jag blivit slagen. Så kommer en främling och säger att jag inte alls blivit misshandlad utan ramlat framstupa ner i gruset.

Så var det med det. Jag skäms som fan. Jag hatar att känna mig som ett offer. Det gör jävligt ont och jag ser mördbultad ut. Men fy vad vi skrattat åt det ikväll. Alltså det är ingen ide att ta det seriöst. Det är så jävla typiskt mig att vara så jävla klumpig. Min magkänsla hade kanske rätt? Sjukt att jag för några dagar sedan kände på mig att något skulle hända. Jag kan likväl blivit misshandlad. Det spelar inte så stor roll. Jag vill tro att jag ramlat. Dessa återkommande våldsdrömmar om batman de senaste veckorna kanske har varit en varning från det undermedvetna?! Liksom här, så vaknade jag upp med ett emo cut på kinden från ingenstans..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0