Imorse så var det trångt på tunnelbannan, jag blev inklämd framför en barnvagn. Mamman till barnet pratade på med sin kompis, blöjprat, familjebetydelse, billiga kotletter osv, och koncentrerade sig på deras konversation medan hon gungade barnvagnen, helt omedveten om att hon tryckte in mig och inte heller någon uppsikt över bebisen utan all fokus på sin kompis. Jag kollade ner i barnvagnen, barnet låg livlöst, likblekt och såg blå ut. Min första tanke var att bebisen sov, så jag kollade noga väldigt länge, men vad jag kunde se så andades inte barnet. Jag försökte verkligen att se minsta livstecken men jag såg inga.  Jag tror att bebisen var död. Hon/han låg på, och inte under filten i barnvagnen och såg väldigt stel ut. Inte några rörelser, ljud, andningar eller grimarser som andra små barn brukar ha.

Jag är ju ingen baby expert eller så, så kanske kan småbarn se helt livlösa men ändå leva. Jag vet inte. Jag ursäktade mig och mamman släppte förbi mig. När jag sedan fortsatte gå till skolan så började jag grina. Tänk om bebisen ( max 6 månader gammal skulle jag tro )  var död och så sa jag ingenting till mamman. Eller tänk när hon upptäcker (om) att barnet inte lever. Så jävla hemskt. Jag blir så ledsen då jag tänker på sånt.