Jag febrar och snorar. Jätte äckligt. Alltså när jag är snorig så tror min hjärna att jag är ledsen. Fast egentligen är jag jätteglad. Så när jag vaknade idag så fick jag fundera över vad jag hade att sörja eller deppa över, för jag antog att jag gråtit. Och så kom jag på ingenting. Jag är en lycklig människa. Och sen trodde jag att jag var bakis. Kanske är jag det, men värst är febern och snoret!